Complication is the new black.. It goes with everything..

Nu vet jag inte om det är den mytomspunna karman som äntligen sprungit ikapp mig och tänker ta ut sin ljuva hämnd, svidande och skoningslös som den bör vara..
Eller om det är slumpen som bara råkat tittat förbi lite oftare på senare tid..
En sak är dock jävligt säker och det är att jag lyckats komplicera mer eller mindre allt på senare tid..

Ingenting som bara flyter på längre, inget som bara kan ta som det kommer utan jag måste ständigt tänka mig för och analysera allt innan jag säger/gör något för att inte förvärra en redan komplicerad situation.. Rättare sagt, flera komplicerade situationer..


Jag tänker bespara er detaljerna, men det här går liksom emot mina grundvärderingar och då är det illa..


Jag lovade mig själv två saker för många många år sen och det har jag lyckats hålla hyfsat väl, det ena var att jag ALLTID skulle göra det jag verkligen vill göra, oavsett vad det är så tänker jag göra det.. Så länge jag är villig att ta konsekvenserna, och det är jag.. Förutsatt att det är berättigat..

Det andra var att alltid försöka hålla det så okomplicerat som möjligt, den enklaste lösningen är också oftast den bästa, och det har också funkat svinbra.. Fram tills nu då..



Det sägs ju att visa har en förmåga att förvandla allt de rör till guld, jag har fått förmågan att förvandla allt till skit..

Karma.. Du smakar bittert..

Dejavu?

Ja gott folk, då var vi här igen..

Där jag ursäktar mig för att jag inte uppdaterat bloggen oftare och där jag kommer med den ena bortförklaringen efter den andra och där ni faktiskt inte kunde bry er mindre.. Och det kunde inte jag heller..


Jag bloggar för att jag vill blogga, jag bloggar för mig..
Jag bloggar för att det får mig att vara kreativ och skriva ner mina tankar och åsikter på "papper" och enda anledningen till varför jag inte har en privat blogg eller en journal som jag skriver i är för att jag vill höra era åsikter, kanske få mig att se saker och ting i nya perspektiv och förhoppningsvis vidga mina vyer..


Så även om det här är MIN blogg, skrivet av MIG för MIG så ska ni veta att ni är uppskattade..
Och ni som följer bloggen, eller snarare följde bloggen innan jag tog min lilla "semester" ska ha ett tack och för alla nya läsare, skäms inte.. Lämna en kommentar..


Slutligen då.. Anledningen till varför jag inte skrivit på drygt en månad? Ja.. Jag har inte varit sugen..


Simple as that.. MEN förhoppningsvis blir det ändring på det nu..

Så jävla typiskt..

För er som följt bloggen vet att jag börjat studera igen och idag har jag min första tenta.

Detta leder i sin tur till,
1, Panik.
2, Konstant huvudvärk.
3, Inget socialt liv, what so ever.
4, Mer panik.
5, Lite mer panik.


Jag har i stort sätt bara pluggat den här veckan, två böcker på ca 600, två anteckningsblock fyllda med anteckningar, ca 100 instuderingsfrågor och några kompendium och ett par cases, nästan så att man spricker av underhållning.

Och igår(torsdag), steg jag upp vid 9 efter drygt 3h sömn och åkte till skolan och pluggade in det sista med några klasskamrater följt av fika med en annan klasskamrat och ytterligare plugg.
Vid 20.30 slog vi ihop böckerna och jag begav mig hemåt och det är här någonstans allt började gå KÄPPRÄTT åt helvete..

Västtrafik som för övrigt inte duger för någonting alls, hade förseningar och inte nog med det, SJÄLVKLART ska det vara stopp också så jag fick gå av en jävla hållplats innan min hållplats och vänta i kylan, utan jacka (var inte så kallt när jag gick hemifrån så jag rockade en varm tröja istället, varm my ass..) jag fick vänta i 30 jävla minuter för att ersättningsbussarna skulle komma..

Detta ledde till att affären var stängd när jag kom hem (stänger 21.00, jag var där 21.10) vilket i sin tur ledde till att jag inte har någon frukost till idag.

Men vänta gott folk, det slutar inte där!

Klockan var ca 00.00 när jag gick för att lägga mig, rullade runt i sängen till ca 02.00 och när jag äntligen börjar somna hör jag mina, ursäkta ordvalet, FITTgrannar skrika och stampa så jag vaknar självklart till och kan inte somna på hela natten..

Kl 5 gav jag mig och steg upp, skulle ändå upp vid 6 och en timmes sömn hjälper inte så mycket liksom..

Så nu sitter jag här, utan frukost, utan sömn och en jävla tenta som ska tas kl 9.. Någon som vill byta sits med mig?

Less is more sometimes..

Idag hände något väldigt intressant på vagnen, jag stiger på, ställer ner min väska, byter låt på mobilen och tittar upp och möter en tjejs blick, men det här var ingen vanlig blick, det här var något.. Något annat..

Jag tror för det första inte på kärlek vid första ögonkastet, jag tror inte på ödet och jag tror inte på att alla har en själsfrände MEN, jag tror att det kan finnas attraktion vid första ögonkastet, i vissa fall något mer än bara attraktion men inte kärlek utan kärlek är något som kommer först när man lärt känna personen.

När det kommer till ödet och att allt sker utav en anledning håller jag inte med om, jag tror att vi själva har större kontroll på våra liv och vår omgivning än vad många tror, sen självklart kommer vissa händelser leda till andra händelser men jag tror som sagt inte att det är skrivit sen tidigare, ödet.. Ibland sker saker bara, utan anledning och utan syfte.. De bara sker..

Och en själsfrände är i mitt tycke i alla fall väldigt orealistiskt, utav alla personer som existerar på den här planeten så är man 100% kompatibel med enbart en person? Nej, utan jag tror att det finns ett X antal personer som man passar väldigt bra ihop med, man kompletterar varandra på många olika sätt men absolut inte till 100%.


Hur som helst, till spårvagnstjejen då..

Först och främst så var hon väldigt söt det tänker jag ge henne men hon var absolut inget utöver det vanliga, det var inte så att folk skulle tappa andan och ramla av sina cyklar om hon skulle råka gå förbi utan det speciella här var blicken..

Blicken som sade så mycket mer än vad blickar brukar säga, en blick jag aldrig upplevt tidigare och jag övervägde kort att bara gå fram till henne och fråga vad det här var för något men jag ville inte förstöra det.. Som titeln lyder, less is more sometimes..

Den blicken räckte gott och väl för mig.. Jag är nöjd..

Glöm månlandningen.. Victor Lustig stod för 1900-talets största bedrift..

Vill välkomna mig själv tillbaka, var ett tag sen jag uppdaterade bloggen och det beror helt på att jag inte orkat.. Jag har haft jullov och bloggen föll under kategorin syssla och alla vet ju att man inte gör sysslor när man är ledig.

Nu har dock allvaret börjat igen och oj oj oj hur det har börjat, tenta den 22a och jag knappt pluggat något eftersom plugga föll också under kategorin syssla under lovet, det var mycket som föll under den kategorin ska ni veta..


Hur som helst, dagens inlägg mina vänner handlar om en man och det här ingen vanlig man utan det är utav mina idoler..

Det här är en man som lyckats göra något som jag personligen i alla fall tycker är så sjukt imponerande..

Mannen jag talar om hette Victor Lustig och det som gör honom så speciell är att han lyckades sälja eiffeltornet.. TVÅ gånger..

1925 så hade Paris problem med att underhålla tornets övre del och det kosta staden en massa pengar, det här visste de flesta i Paris om och Victor fick idén att sälja tornet som skrot till några skrot handlare.
Han förfalskade papper där det stod att han arbetade för regeringen och anordnade ett hemligt möte med 6 skrot handlare, mötet var hemligt förklarade han för skrot handlarna för att inte allmänheten skulle få reda på att eiffeltornet skulle säljas.

En utav skrot handlarna gick på det och köpte tornet, herr Lustig med det väldigt passande namnet reste till Wien med en pengarna och när den stackars skrot handlaren insåg att han blivit lurad skämdes han att gå till polisen och anmäla honom.

Efter en månad i Wien kom Lustig tillbaka för att sälja tornet ytterligare en gång, denna gången anmälde offret dock Victor men det hjälpte inte, Victor Lustig klarade sig undan..



Nu tänker jag så här, om den här personen lyckas sälja Eiffeltornet, inte bara en gång utan två gånger, ja då är det mycket jag/vi kan göra..

Så jag har börjat tänka på honom varje gång jag tvekar på mig själv utav någon anledning..